Har ni nånsing tänkt på att man sällan ler eller ser glad ut när man tex. Sitter i tunnelbanan eller är ute och går.
Då menar jag när man oftast är ensam och kanske inte pratar i telefon eller nåt sånt.
Utan man bara sitter och funderar lite olika om allt som pågår i ens huvud.
Inget leende utan bara en fundersam blick, stirrar in mot en vägg eller liknande.



När man kollar runt lite på folk så tycker jag att det smittar av lite i omgivningen, det är som om man bara stiger in och ser att tillståndet är ganska så tyst och man måste smälta in för att inte sticka ut eller irritera andra.
Det är samma sak överallt, ett lag med ambitioner och har blicken som eye of the tiger har kanske inte i sig att vara lite glad och ler typ hela tiden.
Men om en ny spelare kommer in och är värsta skämtaren, typ ler lite hela tiden och försöker iallafall ge en liten lättare stämning i laget så att det inte blir lika stelt.
Då tror jag att det kan bli en förbättring och det blir mer lagkänsla än bara betee sig som en robot.
Ni förstår väl vad jag vill komma fram till och meningen med det hela är att en person kan förändra jävligt mycket, kan ändra en hel omgivning om man verkligen lyser upp med en annorlunda stil och inflytade på andra som kan förändra andras beteende också.



Så när du går in på tåget med ett bländade leende och det bara lyser om dig så tror jag att du smittar av varandra och dom flesta kommer att märka av allt positivt dom ser hos dig.
Dom kommer börja tänka på hopp och att om en är lycklig så kan lika gärna andra vara lyckliga.
Det krävs alltid någon annan för att lyfta en, det är väldigt svårt att bara lyfta upp sig själv och kunna visa det för alla.

Det är vad jag försöker göra nu...sprida glädje åt alla och bevisa att livet leker och visst kan det vara jobbigt ibland men man får fan vara mer glad än sur hela tiden, hellre vara lycklig hela sitt liv än bara vara olycklig.

Om du har svåra problem, då är det bäst att börja kämpa och få fram det där riktiga leendet, försök att hitta lyckan ordentligt för att det finns där, den finns längst upp på berget och det gäller för dig att kämpa dig upp dit och bestiga den.

Ibland brukar vissa definera gladheten, det goda, lycka och allt annat positivt för töntigt lr bara onödigt...varför?
Varför ska allt negativt vara så bra eller tufft med ex. vara arg eller ond.
Hur kan man anse att vara glad kan ens vara så tråkigt eller angsträngande?

Oftast dom som mår dåligt tycker så och jag själv har tyckt så, man vill ju inte må bra och man känner sig bra att må dåligt...det är ett slags stöd att må dåligt och bara tycka illa om sig själv.



Lyft er själva ifrån den här gropen och börja kämpa för att må bra och leva lyckligt, du har inte tid att må dåligt hela tiden, du har fan mycket och göra i livet så börja torka bort alla tårar eller ta bort den arga minen och börja älska, älska mer!

Det är typ unikt att må jätte bra, det måste finnas en orsak av att må bra känns det ibland.
Om en frågar hur jag mår och jag svarar ''jätte bra'' då får jag en fråga som..''aha, vadå har det hänt nåt kul lr?''

Varför kan man bara inte må bra annars, som om man mår dåligt i grunden eller? =/
Vi är för kräsna helt enkelt att kunna må bra och tycka om livet, skärp alla er som känner igen sig här...du ska inte behöva ha för stora krav för att göra dig glad.

Gör dig själv en tjänst och visa lite uppskattning av livet, visa att du kan leva och må bra av vad du gör.
Du är bossen över dina känslor. Du kanske inte kan styra det du får in vid olika tillfällen men du kan styra ditt humör över din reaktion på dom.
Det är såå mycket roligare att vara glad hela tiden än att sitta och sura.
Försök att titta på dom bra sidorna också, leta inte efter några dåliga för då kommer det kännas att du hittar jätte mycket dåligt i dig själv, när du kan göra likadant om du ska leta efter något bra.
Tänk även på att det inte finns något dåligt utan en brist som du kan förbättra.
Utgå alltid från allt bra för att ge dig själv lite hopp och chans att kunna älska dig själv.



Så jag ber er, var lite mer glada nu och le mycket mer, allt blir så mycket trevligare och både du och omgivningen kommer att trivas med det.

//M