Vem är jag?!

Japp det är en väldigt svår fråga och inte bara för just mig utan för alla ni där ute som kanske söker svaret fortfarande eller är inte helt säkra på om ni har svaret eller inte..väldigt komplicerat och det kan man ju förstås förstå eftersom man måste hitta en trygg sida hos sig själv där man alltid känner sig som självsäkrast och nöjd, då man vet vid sin intutition att man är den man är och ingen annan.

Jag vet för det mesta vem jag är och känner mig riktigt trygg med den jag är, vissa har kanske något emot det eller har svårt att anpassa sig för det och dom flesta nöjer sig med det och vill inte att jag ska ändra på mig.
Jag är väldigt annorlunda och rätt så olik dom flesta men egentligen vem fan är inte det...alla är ju olika på sitt sätt eftersom varje individ har en unik personlighet.
Men om vi skulle se över det hela lite globalt och jämföra med majoriteten av killar som finns där ute så är jag mer av en känslig typ som kommer riktigt bra överrens med tjejer också..jag har nog lika många tjejkompisar som killkompisar och jag har väldigt lätt för att anpassa mig för den personen eller gruppen jag hänger med.
Om jag skulle vara ett djur så skulle jag fan vara kameleonten, klockrent asså!!


Jag har lätt att anpassa mig för miljön men i min värld så är det människor, jag kan skapa rätt så mycket gemensamt eftersom jag gillar nästan allt och jag kan börja gilla något nytt rätt så snabbt eftersom jag gillar att man kommer oftast överrens, uppskattning och vänskap.

Jag är den personen som alltid ska sätta folk före mig när det ska handla om problem oftast, vill alltid hjälpa till eftersom jag vet vad som krävs för att bli lycklig eller hur man förändrar sin syn på livet, tänka positivt och ta bort allt negativt.
Jag har tendensen att känna likadan smärta som vissa individer eftersom smärta har vi ju alla och det spelar ju ingen roll hur sårad, ledsen eller sur man än är om vissa händelser utan man känner ändå en gemensam frustration om något...kanske man behandlar situation på något annat sätt men hur dåligt man än mår så finns det oftast en simpel lösning till den personen att fixa det.
Man kan säga att jag är som en skyddande ängel som vill alltid ställa upp om det skulle uppstå något problem, kanske lyssna på personer som vill tala ut om sina problem, förhållandekriser och allt annat som finns.

Efter den sorgen, ilskan, hatet och den djupa depression jag upplevde tiden då jag var riktigt olyckligt kär och bara hatade mitt inre så har jag nått en nivå som jag nog aldrig kommer att göra framöver..när man har nått botten så har man ju bara toppen att eftersträva kvar ju, iaf för mig eftersom jag alltid ska vara den där extrema typen då jag måste vara för lite eller för mycket och absolut inte något mellan.

Det enda jag vill med livet är att hjälpa så många jag kan för att ge alla ett hopp om att lyckas med sitt liv och hjälpa dom på vägen, jag vet själv att jag kommer att lyckas och jag bara älskar när man får höra eller se den där uppskattningen från vissa efter man har hjälpt till med något, jag gör allt bara för att uppleva den stunden varje gång =)
Sen jag var liten så var jag lite speciell och inte som alla andra utan jag var rätt så konstig och tyckte lite olika om saker och ting men var rätt så vilse med frågan..VEM ÄR JAG?! jag prövade på olika personligheter och umgicks med olika slags individer och därför har jag lätt för att anpassa mig för dom flesta eftersom jag har redan vart med dom flesta sen innan och jag vet hur deras personligheter fungerar. Jag är även beroende av kärleken då jag har så mycket att ge till alla men jag tror nog oxå varför jag inte har haft så mycket förhållande, har endast haft ett seriöst förhållande och det slutade inte heller så bra. Jag är lite för mogen för min ålder och tjejerna som jag har vart på G med på sistone har velat ha något annat, jag är ju mer den där seriösa personen och inte så mycket som dom där svinen till killar som bara skiter oftast i tjejerna och vill att tjejerna ska jaga dom osv. Jag ger lika mycket tillbaks eller ibland mer och därför är jag menad för någon seriös typ som kommer säkert inträffa senare...

Som en avslutning på det hela så känner jag mig ej vilse längre utan jag har hittat min personlighet, jag vet själv vem jag är och vilka handligar jag tillför. Jag hjälper människor bara för att jag mår bra av att göra folk lyckliga och jag vill visa världen att livet ska man behandla rätt och göra det bästa utav det. LEV LIVET!

//M

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0