Om nån nu skulle försöka såra mig eller svika mig djupt, inte något man önskar sig precis varje dag men jag är ju rätt så speciell och väldigt konstig så jag ska berätta lite här hur jag ser på saken, hur jag hanterar såna här problem och min syn på livet överhuvudtaget. Känner att jag inte skriver så mycket privat om mitt liv här på bloggen men allt har ju en början eller hur?! Här börjar jag...

När jag var på G med Mira som var för ett tag sen, det kan nog ha vart 3-4 månader sen har jag för mig men iaf..det kändes riktigt bra men ändå fel, vet inte direkt varför det kändes så men när jag fick reda på att hon och Bikke som är en av mina bästa kompisar strulade på nån fest då jag inte var där så kändes det som att jag verkligen fick det jag ville, jag ville känna mig sårad på ett sätt för att testa mina gränser över hur jag kan styra mina känslor när jag blir sårad eller besviken på någon eller självaste situationen. Grejen var att det kändes bara tomt, jag kände knappt något utan jag ville mest bara veta hur Bikke tänkte egentligen och hur han kände om det hela. Med Mira så var det en annan grej, jag tyckte synd om henne för att hon verkligen förstörde sin chans där och det skulle vara svårt att kunna komma tillbaks upp på banan igen bara sådär liksom. Visst hon kanske inte var redo för ett förhållande men det var ju inte direkt vad jag ville utan jag ville bara ta allt som kom, det som händer händer och hon behövde inte känna sig pressad på ett sätt men det verkade som om hon gjorde det. Därför kändes det även fel på nåt sätt. Varför jag ville känna känslan av att bli sårad eller att folk ska försöka att göra mig det är för att jag har blivit så jävla omänsklig att jag gillar verkligen när folk försöker bryta ner mig så som jag blev för ett par år sen då jag typ mådde sämst nästan varje dag. Jag har kommit till den punkt då jag inte tror någon kan rubba mig ordentligt på en brytningsnivå, jag har nått botten och kan inte nå lägre så därför så försöker jag nå toppen varje dag istället =)

Glömde berätta att innan Mira kom in i bilden så handlade det om Emma, hon var ett mysterium faktiskt och det finns fortfarande frågor där ute som bara svävar runt om mig men har aldrig blivit besvarade, något som tog rätt så kål på mig och där var jag tvungen att anstränga mig lite mer. Det var verkligen fram och tillbaks med henne och hon gav förhoppningar här och där, visade stort intresse då och då, gav så mycket hopp om vad det kunde ha blivit men neej det blev det inte utan det bara försvann?! Hon var verkligen en tjej jag kunde tänka mig att det skulle bli något allvarligt och något som man verkligen kunde bygga på, Mira var mer som ett fling kan man ju säga och därför kändes det lite fel när jag tänkte på ett förhållande i det hela. Emma hade ju en del att klura ut när det gällde hennes egna problem och jag tror nog att hon inte heller var direkt redo för ett förhållande med en sån komplicerad person som mig utan ville mest ha någon som var enkel och tänkte mer åt fling-hållet. Tror nog att hon gillade mig och hur jag var som person men det fattades nog något och jag var bara tvungen att gå vidare med det hela och sluta älta efter något som aldrig blev. Det kändes bara tröttsamt och det var inte värt det eftersom jag tänker fan inte toffla för alla hela jävla tiden, jag har gjort det tillräckligt och om man försöker leka massa lekar så kan dom fan gå till nästa kille bara, bara trams om man fortsätter i månader liksom =/


//M