Efter igår så insåg jag en hel del saker..jag kan inte vara någon annan utan bara mig själv. Hur mycket jag än saknar närheten eller bara ha nån vid min sida, något stöd som är alltid där för mig, någon som gillar mig för den jag är, den som kan acceptera att jag inte är som någon annan utan jag är annorlunda och såna som jag är svåra att hitta men när någon väl får chansen så backar man upp bara för att man förväntar sig någon skitstövel som man alltid får och vågar inte ta chansen...jag behövde bara något som fick mig att leva igen, skitsamma om det var ett strul eller vadsomhelst när jag var ute igår. Visst, jag fick ju massa härliga blickar men det är ju inte tillräckligt och när jag väl bestämde mig för att bara skita i allt och vara någon annan, ge mig på nån och sedan göra ett bra avslut av det hela..precis som alla andra gör, leva livet och massa engångligg här och där. DEN personen är inte jag och jag kan bara inte gömma mig för verkligheten och för mitt riktiga jag! Visst jag har gjort det tidigare men då visste jag inte vem jag var utan jag var fortfarande vilse och visste inte precis vad jag ville med livet.

Klart jag inte bara väntar på nån utan försöker oxå, jag ger aldrig upp och jag har lyckats med det mesta men med tjejer så har det alltid varit en svag punkt i mitt liv och är det fortfarande sorgligt nog. Äh, det här ska inte besegra mig på nåt sätt, jag ska fan bara köra vidare och tycka synd om andra som har haft chansen med en sån bra kille som jag och sedan sumpat chansen, jag är fan ingen vanlig förlust som kan hända vilken dag som helst och det kommer ni säkert inse senare...behåll mig som en vän eller bara någon nära så kommer ni leva ett lyckligt liv, tro mig!

//M